Ett barn är mycket mer än bara ett "barn". Det är ju en människa som jag.
Min son är ju en människa, presis som jag, med samma rättigheter som jag. Han är en människa, som jag måste hjälpa till att guida in i vår värld. När jag var liten hade behövt samma guiding, samma omhändertagande. På samma sätt är jag själv inte bara en "mamma" utan också en medmänniska som fått uppgiften att guida och hjälpa den här personen ― inte att "växa upp" utan att "komma in".
Han är ju en människa, alltså kan han utkräva ansvar av mig.Alltså förtjänar han respekt.Kärleken kommer också att finnas, men det räcker inte. Jag skulle vilja blir en klok förälder, inte bara en kärleksfull.
Men , man kan aldrig blir en100%, perfekt person:)
Ta det lite take it easy! Ha ha ha!